Ni står nu vid det 1,6 km långa sundet Baggensstäket som är den smalaste passagen utmed den över 30 km långa s.k. södra gamla farleden som sträcker sig från Stockholms skärgård i öst till Stockholm i väst.
Fram till 1500-talets första hälft var den södra gamla farleden huvudfarleden in till Stockholm och Mälardalen. Men landhöjningen och de allt mera djupgående fartygen medförde att den tyngre trafiken till slut inte kunde ta sig igenom Baggensstäket. Valet av en farled som klarade av den tyngre trafiken föll på Vaxholm. Den gamla södra farleden kom att fortsätta användas som smuggelled.
Under den nationalromantiska perioden restes många monument runt om i landet för att påminna befolkningen om inflytelserika människor, lämningar eller händelser.
Så var även fallet med händelsen slaget vid Baggensstäket då Föreningen för Stockholms fasta försvar uppförde en fyra meter hög minnessten omgiven av två kanoner ovanför ångbåtsbryggan här på Skogsö den 8 juli 1905. Minnesstenen är idag känd som Skogsömonumentet.
Att hylla och att romantisera sin historia och främst dess framgångar blir viktigt under denna period för att stärka nationens gemensamma historia.
Skogsö-monumentet är ett exempel. Detta sätt att använd historien tar med andra ord sin form i konstverk etc, eller i detta fall ett monument som glorifierar ”vinsten” över den ständige fienden, ryssen. Bara den utvalda platsen för monumentet i sig säger en hel del. Valet att placera monumentet på en högre höjd vid vattnet, nära där slaget tog plats, för att så många förbipasserande båtar och dylikt indikerar att monumentet är en viktig symbol för nationen.
Invigningen av Skogsömonumentet
Själva invigningen av minnesstenen skedde under stor pompa och ståt den 8 juli 1905 under närvaro av kung Oscar II. Intressant i sammanhanget är att det norska stortinget bara månaden innan den 7 juni hade förklarat unionen med Sverige som upplöst. I sina memoarer skrev Oscar II att han tog unionskraschen mycket hårt: har givit mitt hjärta ett djupt, ja oläkligt sår. Kanske minnesstenen blev något form av tröstmonument för den åldrande kungen som dog mindre än två år senare.
