Har du hittat en ”ruinstad” i Boo? Ett område med hudgrunder och andra lämningar efter mänsklig kultur? Ett svårtillgängligt område öppet mot stora farleden men inåt landet begränsat av branta berg? Har du sett ett sådant område, då har du helt visst varit vid Telegrafberget i skogarna norr om Orminge, ända uppe vid stora farleden in mot Stockholm.
Du har säkert uppmärksammat den stora betongklumpen på berget och om du varit nyfiken och gått nedför berget så har du förmodligen upptäckt något av den mystik som vilar över trakten. Den grandiosa utsikten lämnar ingen oberörd: mot Skurusundets inlopp, mot Stockholm, Värtan, Lidingö. Och mot den lilla Danmarks holme nedanför fötterna.
Nedanför fötterna har man Danmarks holme och innanför den en lövskogsbevuxen gryta mellan bergsbranterna. Det är Sundbo.
Den stora betongklumpen på berget har inte tjänat något militärt ändarnål som man kan vara benägen att tro. Inte heller har den optiska telegrafen stått där. Klumpen har helt enkelt varit en vattencistern. Vattnet kom från en källa på berget och pumpades upp i cisternen. Ingen annan än ägaren av intilliggande fastighet fick använda vattnet.
Om man går nedför den närmaste sluttningen – inte mot sjön utan i motsatt riktning och noga undersöker terrängen, så hittar man bl a ett par vattenhål. Därifrån kan man följa vattnets väg. ner till ”grytan” vid Sundbo via små fördämningar där man förmodligen lagrat vattnet för bevattning i trädgården där nere. För det fanns en trädgård. Åtskilliga fruktträd vittnar därom.
Sundbo
På en av Sundbofastigheterna – det fanns åtta sådana – tillbringade skräddarmästare Axelius med familj sina somrar 1909-23. Från hans tvåvåningsvilla med stor glasveranda i två plan var det en underbar utsikt över vattnet och inloppet till huvudstaden. Men till stranden var vägen lång, den gick via den långa trappa som ännu finns rester av. Någon annan möjlighet att komma till och från Sundbo än att ta båten fanns inte. Ångbåten Ägir med natthamn vid Kummelnäs gård trafikerade norra stranden. Sundbos brygga låg i den lilla runda viken innanför Danmarks holme.
De västligaste fastigheterna i området var Grantomta och Bergdalen. Av dessa finns Grantomta kvar som det enda huset i hela området och används som sommarbostad. Såväl Grantomta som Bergdalen hade egna ångbåtsbryggor. Övriga bryggor på fastlandet var Gunhildsborg och Telegrafberget. Den senare kallades också Karlshöjd.
Redan före förra sekelskiftet hade några upptäckt charmen i att bo i detta norrvända läge, fjärran från ”all ära och redlighet”. Ty en isolerad plats var det, mycket svårtillgänglig från närmaste grannarna i Hamndalen i öster eller Mariedal i väster. Men det fanns ju båt. ..
Skogsområdet i sydost kallas Alpbaden på gamla styckningsplaner. Det avsöndrades 1907 från Kummelnäs och såldes till en grosshandlare S P Mathisson, som avsåg att stycka området och sälja tomter. Skulle han få köpare till tomter i den terrängen, så måste det givetvis finnas en väg och så tillkom den här anläggningen som inte har någon vägbana idag. Vi kan följa den planerade vägen ett par hundra meter in i skogen.
Namnet Alpbaden ger en antydan om de storstilade planerna. Kanske skulle det bli ett nytt Saltsjöbaden där på höjderna! Vad som var anledningen till att tomtförsäljningen aldrig kom i gång är obekant. Mathisson hade matvaruhandel på Norrtullsgatan.
