Nära norra änden av Öringesjön ligger Skomakartorpet som har sitt namn efter en torpare som även fick några inkomster som skomakare.
Torpet är känt redan från 1693 då torparen i Skomakartorp begravde sitt döda barn i Erstaviks kapell. Vid det efterföljande gravölet blev gästerna berusade och svinade ner något alldeles förskräckligt. Några sov ruset av sig i kyrksalen, andra i en närliggande fiskestuga. De fick så småningom förlåtelse av prästen Fröselius på Tenntorp, men kyrksalen stängdes. Erstaviks gamla kapell förföll och revs. Först 1723 byggdes ett nytt kapell som finns kvar än i dag.
Torpet var dagsverkstorp och förekommer i register från 1702. Det finns fortfarande kvar vid västra änden av Öringesjön. Namnet kommer av att det bodde skomakare där (tre dagsverken i veckan) under 1700-talet.
Torpstället beskrivs vid en arealavmätning 1722 – 1725 och enligt jordeboken 1736 var det ett oskattlagt rå- och rörstorp. Den nuvarande stugan från 1890 finns kvar och ligger som sista anhalt inom Erstavik på Sörmlandsleden som bl.a. passerar Vreta och den öppna marken där Stora Högmora varit beläget. Tyresögränsen ligger bara några hundra meter i söder.
Vid husesynen 1776 fanns förutom det lilla bostadshuset en loge, stall, foderlada, redskapsbod och badstuga. Torparfamiljen hade en häst, tre kor, ett ungnöt och fyra får. Nuvarande stuga uppfördes 1890 och hyrs numera ut som fritidshus. Sörmlandsleden sträcker sig förbi här.
Utan torpen och jordbruket där hade den här trakten kanske varit täckt av en jämn skog. Nu är den i stället ett lapptäcke av skogsområden, hagar och annan öppen mark. I kanterna finns ståtliga lövträd och buskage. Där trivs fåglar som törnskata och steglits. Idag betar hästar i hagar nära Skomakartorp och håller markerna öppna. Sörmlandsleden och många stigar följer körvägar som torparfamiljerna använde för att ta sig till herrgården och mellan torpen.
I början av 1800-talet anlitade prästen i Nacka-Erstavik, Eric Philip Pladecius, torparen här som kurir för försändelser mellan Nacka och Tyresö. Han fick en riksdaler om året för jobbet.
Baptister har bedrivit verksamhet i Älta redan 1890. Torparen i Skomakartorp kom till tro och öppnade sitt hem för evangeliska möten och ”skaran av dem som trodde” ökade. Centrum för baptisterna kom senare att läggas i Charlottendal på Åkarvägen 6 och år 1920 byggdes kapellet Betania i Stensö. Betania blev Ältabaptisternas andliga hemvist tills det eldades upp hösten 1974 för att lämna plats för den nya bebyggelsen i Östra Stensö.
Källa: ”Torp och gårdar i och omkring Älta”, Nacka hembygdsförening, 2014
