Spår av kolbottnar – alltså rester av kolmilor – har hittats på många platser i Erstaviksskogarna. Bland annat nära Skogshyddan, vid Erstaviksvägen nära naturområdets entré vid Lovisedal. Att en gammal boplats vid Lännerstasundet har fått namnet Kolbotten har förstås också med kolningsepoken att göra.
I mitten av 1500-talet anlade Gustav Vasa en hammarsmedja vid Nacka ström. Snart byggde man ut med krutkvarnar, kopparslageri och mjölkvarnar. Vid 1500-talets slut var platsen ett viktigt bruksområde. För att bearbeta metaller behövde man kol. I början av av 1600-talet förbrukade industrierna vid Nacka ström tjugo tusen 150-liters tunnor per halvår. Det fick man fram genom att hugga skog och tillverka träkol i de omgivande skogarna.
Milorna låg utmed stigar och vägar. En del av de vackra småvägarna genom dagens Erstavik har funnits i flera hundra år och har använts bland annat för att frakta träkol med hästdragna kärror och slädar. Ett fyrtiotal kolbottnar inom Erstavik är registrerade som fornminnen. Vissa går att se som runda upphöjningar i skogen. De flesta är dock så överväxta av mossa och blåbärsris att de är svåra att upptäcka.
När inventeringen av natur i Nacka för kommunens grönstrukturprogram startade i Erstavik hittade Skogsstyrelsens expert snabbt platser där det fanns kolrester i marken. Ett tydligt tecken på att en mila en gång hade stått där.
