Nu är du bara knappt 100 m från Nacka Gamla Kyrkogård. Du ser säkert klockstapeln.
Hur gammal kyrkogården är vet ingen. Men förmodligen gjorde man i ordning en begravningsplats i anslutning till ett litet kapell, som på 1640-talet uppfördes för arbetarna på mässingsbruket vid Nacka ström. Det första kapellet revs och ersattes av ett större träkapell, som stod klart 1697. Vid den här tiden uppgick befolkningen vid bruket till ungefär 200 personer. Man hade egen präst och bruksfolket som gick bort begravdes på kyrkogården.
Vid slutet av 1600-talet var det liv och rörelse vid Nacka ström. Det fanns inte bara mässingsbruk utan man utnyttjade också vattenkraften för textiltillverkning och framställning av krut. Men Karl XII:s långa krig och en pestepidemi som drabbade stockholmstrakten 1710 medförde nödtider, som knäckte tillverkningen vid Nacka ström.
Efter att mässingsbruket lagts ned blev det inte mycket verksamhet i kapellet. Det kom främst att bli ett utflyktsmål för stockholmare som ville fira en sommarsöndag i det gröna. En söndag, i augusti 1723, fylldes kapellet av pietister (väckelsekristna som stod i opposition mot den lutherska ortodoxin) vilka deltog i en gudstjänst med predikanten Carl Tellbom. Händelser före och efter gudstjänsten anmäldes till regeringen och ledde till det s k konventikelplakatet. Det var en ny och strängare religionslagstiftning som förbjöd alla religiösa sammankomster utanför Svenska kyrkans ram och gjorde husförhör obligatoriska. Konventikelplakatet kom att gälla från 1726 till 1858 och ledde till att många svenskar emigrerade, fr a till USA, för att fritt få utöva sin tro.
Efter de dramatiska händelserna i början av 1700-talet kom församlingslivet så småningom in i lugna banor. Kapellet blev gudstjänstlokal för en liten lantlig församling som delade präst med Erstaviks kapellförsamling. Så var de fram till slutet av 1886 då nuvarande Nacka församling bildades. En ny kyrka uppfördes i Järla (Nacka kyrka, invigd 1891) och kapellet revs. Det enda som idag påminner om det gamla kapellet är en minnessten med texten ”Nacka församlings äldsta kyrkogård 1642 – 1902. Kapellet låg på grusåsen.”
Kyrkogården fortsatte dock att användas och har utvidgats vid två tillfällen. Bland de som fått sin viloplats här finns en i våra dagar närmast bortglömd kulturperson, Carl-Gustav von Brinkman (1764 – 1847), ämbetsman, skald och ledamot av Svenska akademien. Här finns också gravar för familjerna af Petersens och Neumüller.
På kyrkogården finns idag ett litet begravningskapell i grå pärlspont och en klockstapel i tjärad spont med plåttak. Klockstapeln kröns av en spira med en vindflöjel, som bär årtalet 1896.
Vill du veta mer om Nackas historia och kulturarv? Då kan Nacka hembygdsförening vara något för dig, www.hembygd.se/nacka
